En helt otrolig historia om Gunillas Birmakatt "Sudden"

som har varit försvunnen och dödförklarad i nästan 2 år

Berättat av "Suddens" upphittare Eva Dalberg-Malick

En solkatt i sommarhettan

Häromdagen den 29 juli sökte min granne Ingegerd mig via min jobbmobil, men det var efter 17.00 och jag hade begett mig ut till Stockholms Katthem för att besöka Maxima - en liten sköldpadda med fladdermusöron (troligtvis Rex-blandning) som jag bokat för att min lilla kolsvarta Vera skall få en kattkompis i samma storlek. Då jag kommer hem vid 20.30 ringer Ingegerd på dörren och hon har under dagen fått besök av en Helig Birma, som under dagen kommit in och druckit, ätit, nyttjat lådan och sovit på hennes säng. Allt detta till hennes två kastrerade herrar förtvivlan - 14-årige Putte gick ut medan 3-årige Lillen var nyfiken och lite försvarande mot denna inkräktare. Den var så liten och satt för att vara en Birma, så vi tog för givet att det var en snäll liten hona på villovägar, det hade varit kattutställning under helgen i Vallentuna ishall, så kanske hade den rymt därifrån då den var på hemväg. Vi läste av ett tatuerat nummer i örat och ringde närpolisen Björn i Täby polisstation gjorde min anmälan om en upphittad raskatt. Han sökte i sin dator, men fann bara två en i södra Sverige och en Karlstad. Björn tyckte nog att det var nog för långt bort och samtalet avslutades.

Då vår gamla arbetskamrat Sanna Rosén föder upp Helig Birma ringde jag till henne och hamnade på hennes landställe 4 mil utanför Jokkmokk, där hon köpt en gård som hon och hennes särbo Kjell håller på att renovera. "Nu spökar det!" var Sannas första ord då hon svarade och sa att hon dagen innan önskat att jag hade bott kvar i Jokkmokk, där jag under ett halvår jobbade på Àjtte - svenskt fjäll- och samemuseum, för då hade ju vi ha träffats och umgåtts. Hur som helst berättade hon för mig att alla katter som skall ställas ut i Sverige enligt SVERAK måste vara chip-märkta. Katten hade nu varit inne hos mig en runda också och kollat in matskålar, sovplatser m m och gått ut igen. Då jag strax efter 22.00 ropade in min Vera för natten, såg jag inte skymten av främlingen och natten var lugn - hos mig och Vera

Vaknade relativt tidigt (som man gör när det är tropiska nätter) onsdag morgon fixade kaffe åt mig själv gav Vera mat och öppnade sedan altandörren och gick ut och satte mig i den sköna svala morgonluften. Ser även att Ingegerd vaknat, då Putte och Lillen var ute. Då får jag nattens rapport… Vid 2-tiden på natten hade Ingegerd vaknat och gått ut på sin altan för att röka och då, som alltid fått sällskap av Lillen, då kommer K-F tillbaka och ryker ihop med Lillen i en ordentlig kattfajt utanför i grässluttningen. Sedan satte sig K-F och blockerade dörren in till lägenheten för att Lillen inte skulle komma in. Nu hade Ingegerd hittat ett bra namn Heliga Birgitta - inkallningsnamn (arg-) Biggan. Sedan kommer Biggan in till mig då jag käkar min frukost. Jag stänger altandörren och fönster, som jag annars har ett på spärröppning, då Vera kan gå ut och in medan jag är på jobbet

Då jag kommer till museet ringer jag polisen igen och får då prata med sambandscentralen, som lovar skicka en bil med en chip-läsare för att kolla om hon är chippad. Allt lugnt! Efter lunch ringer polisen till mig och ber att jag istället tar kontakt med en veterinärklinik och får en tid 18.30 på Arninge-kliniken, det skulle inte kosta något för mig. Då jag kommer hem efter jobbet lånar jag Ingegerds digitalkamera och tar några bilder på Biggan, innan vi packar in henne i min bil och åker till veterinären.

Biggan är ingen Biggan konstaterar veterinären, som efter ha tvättat rent tatueringen och läst fram ett lite annorlunda nummer än jag gjorde, dessutom finns där inget chips innanför huden. Men det är en liten mager kattkropp innan för all den fina pälsen.

Elvis - har nu placerats i buren igen - jag har fått ett ägarpapper med kattens ålder född 2001 och ägaren Gunilla bor i Sala. Då vi kommer hem till Tallåsen igen ser vi två polisbilar på vår parkering och ytterligare en kommer bakom oss uppför backen. Jag går fram till den kvinnliga polisen och frågar om det inte är lite "over-kill" att skicka tre bilar för att läsa av ett eventuellt katt-chips, särskilt då jag tidigare fått beskedet att de inte skulle komma! Men hon sa att de kommit på ett larm efter en blöt fest i grannhuset och skulle hämta upp bråkstakarna. Till saken hörde också att en av polisen bilar kört in på gården och fastnat med nosen på en dekorativ sten, vilket resulterade i spräckt kylare, så de hade ringt efter bärgare. Den tredje polisbilen kom för att ersätta den skadade bilen.

Väl inne ringer jag till Gunilla på angivet mobilnummer, hon befinner sig då ute i skogen med sin schäfer, då hon jobbar som hundförare inom hemvärnet i Sala. Hon säger att hon måste smälta det hela åka hem och lovar ringa mig för 21.00. Då kommer historien Elvis, som har tilltalsnamnet "Sudden" har varit försvunnen i 2 år och för Gunilla hade han varit "död" i 1½ år då de första tiden sökte efter honom i hemtrakten. Hon hade hans kompis Kajsa hemma och trodde ju aldrig att få se sin "Sudd" igen. Hon har uppfödning av schäfer och har bytt katt ras och föder idag upp Maine Coon. Då jag tagit ut en semesterdag fredag 1 augusti då jag enligt planerna skulle fått hem Maxima då, säger jag att det går bra att hämta "Gumman", K-F, Heliga Birgitta, "Biggan", Elvis, "Sudden" - kärt barn har många namn - ikväll torsdagen den 31 juli eller imorgon den 1 augusti. För oss bilburna människor är det inte så långt mellan Sala och Stockholm, men för en katt är det jättelångt.

Min reflektion på detta är att då jag 1976 bodde i Denver i en äldre lägenhet och var nere i källaren och tvättade hörde jag ett svagt jamande och fram skred Mr Pee, en Helig Birma han också, vars första kontakt med min dåvarande man Don Malick, var att Mr Pee kissade i sängen där Don låg och läste. Senare fick vi via en bekant en kolsvart halvsiames som vi kallade Zallie. Nu var cirkeln sluten och både Mr Pee och Zallie var återfödda som "Sudden" och Vera…..medan Don gick bort i cancer många år sedan.

Uppmaning till er alla se till att era husdjur är väl märkta helst BÅDE tatuering och chip!!! Nu återbördas "Sudden" till sin matte och jag hoppas på att få hem min padda Maxima nästa vecka istället, fast hon får då heta Mitzi.

Hoppas er sommar bjudit på något äventyr också!

Eva Dalberg-Malick